I september år 1947 kom Sten och Maj Nilsson med två barn till Indien, utsända av Metodistkyrkan i Sverige för att arbeta inom ett befintligt och etablerat arbete i staden Pakur. Tanken var alltså inte att starta något nytt projekt utan att arbeta på Metodistkyrkans gamla fält, som funnits sedan tidigt 1900 tal eller sent 1800 tal. Men vid ett besök i byn Gondai mitt ibland santalfolkets byar i november 1947 fick Sten en stark upplevelse av en kallelse från Gud och en maning att bygga ett center för att hjälpa santalfolket till både kropp och själ. Han fick kämpa sig till att få sina tankar godkända av Metodistkyrkan i Indien och villkoret blev att han fick skaffa alla pengar själv för inköp av land och uppbyggandet av en station. Med bara sin brors penninggåva började han, och fick så småningom stöd från metodisterna i Sverige, Finland och USA.
1952 invigdes ett nytt center mitt ibland byarna: Theodori Extension Centre. Här skulle bybefolkningens andliga, fysiska och sociala behov mötas enligt en vision som Sten sammanfattade i följande ord:
A church for all who need a Divine Saviour.
Dispensaries for all who need medical care.
Community Hall for all who need fellowship and want to learn a better way of living.
Primary school for all children who want to learn.
God is Love
1958 for familjen Nilsson hem till Sverige för gott. Arbetet fortsatte dels med inhemsk personal, dels med européer och amerikaner, under 60 och 70-talen. Speciellt skall nämnas sjuksköterskorna Björg Naess från Norge (1950–1960), Beryl (”Bill”) Sketchley från England (1960–1978) och familjen George Somers från USA (1972-1978). Under denna tid gjorde alla delar av arbetet stora framsteg. Ett sjukhus utvecklades med hjälp av Sida-pengar. Sjukhuset drevs under ledning av Dr. Stephan Murmu (1972–2011), en santal och skicklig kirurg. Förutom sjukhuset upprättades också två polikliniker. Med de inhemska cheferna, Emanuel Marandi, Sunder Daniel och Dinesh Murmu, gjorde byutvecklingsprojektet TRDP stora framsteg i att hjälpa byar med brunnar, vägar, förbättrade jordbruksmetoder, nya grödor och förebyggande hälsovård. 1992 startade arbetet för handikappade barn, CRPC. Ett flickinternat byggdes på 80-talet, för 40 flickor.
