Upptagningsområdet

Byarna

De byar som nåtts av Theodoriarbetet (via olika givare genom åren) har en befolkning på ca 25 000. 71% i dessa byar är santaler eller paharias—två urbefolkningar med var sitt språk. Santalerna är den största homogena urbefolkningen i Indien. Dessa lever av sina risskördar, från fält som brukas oftast på traditionellt vis med en oxe. Tilläggsnäring kan vara korgtillverkning, smide och reptillverkning,  men 93% är beroende av jordbruket. Dock får bara 15% tillräckligt från sina fält för att klara hela årets behov. 83% får bara en risskörd, under regnperioden. ¼ av dessa får också en skörd av senapsfrö (görs till matolja).

Typisk bymiljö

Bristen på mat tvingar 80% av familjerna in i skuld och till att migrera till gruvindustrin och till skördearbete hos stora godsägare, vilket tvingar familjerna att splittras. Detta har successivt, i våra projektbyar, förändrats till det bättre. Samtidigt har myndigheternas värfärdsprogram förbättrats som garanterar ransoner, arbetstillfällen och hus.

Läs och skrivkunnigheten är fortfarande mycket låg, männens 32%  kvinnornas  16%. Detta trots 4-5 år i byskolan! Detta utsätter dem än mer för exploatering.

Landskapet

Santalernas landegendomar är skyddade av lagen, men ändå sker försäljning av land till andra folkslag. Santalledare ser detta som en stor fara för santalfolkets identitet och fortsatta existens. Nya exproprieringslagar hotar deras obrukade landegendomar.

Santalfolket var en gång mycket beroende av jakt, i stora skogsmarker, men har själva bidragit till att skogen har skövlats. Det mesta av urskogen är borta till förmån för risfält, som alltså bara brukas för en skörd. Mycket mark har också blivit oanvändbar. Trädplantering är verkligen nödvändigt.

Boskapen går fritt och betar av allt grönt. Den är ett kapital som säljs i nödlägen. Själva äter santalerna varken ko eller get annat än vid stora fester. Alla har höns, men äggen är inkomstkälla och säljs på marknaden, de är för dyra för att ätas. De flesta äter enbart ris och dal (linsstuvning). Och nu, i och med den nya lagen som förbjuder koslakt så har deras kor tappat i värde. Vi får se om den nya delstatsregeringen kan upphäva den lagen.

Kvinnorna

Traditionellt är kvinnans position helt underkastad mannens och kvinnorna tar inte del i beslutsprocesser. Vid skilsmässa har kvinnan inte ens rätten till sina barn, eller ägodelar. Hon står traditionellt utan egen ekonomisk status. Kvinnorna är utsatta för både social och ekonomisk orättvisa. Så har det varit till denna dag, men i våra projektbyar har detta avsevärt förändrats.

Hälsotillståndet 

Det har rått stor okunnighet t ex om att förebygga epidemier. Traditionell läkekonst slår ofta fel med svåra konsekvenser. Malaria (har minskat), leishmaniasis (har också minskat), tyfoid (alltid!), diarré, Tbc (omfattande!), mask (som leder till svår anemi) är ständigt närvarande.

Gravida 14-åringar. Det är inte alltid hälsosamt att bevara vissa traditioner. Medför stor risk vid förlossning.

Kommunens hälsovård är mycket bristfällig. Klyftan mellan tätortens vård och dessa byar är stor. Därför är Theodoricentrets informationsarbete av allra största betydelse för att byinvånarna ska ta del av primärvården. 

Denna situation är dock på väg att förändras !

Läs vidare om våra byprojekt som tar tag i dessa problemområden.